!

Jag har fått en sak i huvudet som är väldigt jobbig och blir ännu värre ju mer man tänker på det. Om jag inte slutar kommer dom snart få plocka in mig så jag får en vadderad etta på Ryhov.

Att jobba åtta timmar kan ibland kännas som en hel evighet och man bara längtar hem. Man hinner göra väldigt mycket på ett helt år och en mansålder (om vi nu ponerar att det är 100 år) är länge och samhället har ju utvecklats duktigt mycket sen år 1907.

Nu kommer vi till själva funderingarna. Dom säger att big bang skedde för 13,7 miljarder år sedan. Alltså hur sinnesjukt längesen är inte det då ? Smaka på det igen........13,7 miljarder år......

Jorden tillkom för 4,6 miljarder år sedan så den är ju reda ungdomen i jämförelse och människan dök upp för 2,5 miljoner år sedan, en piss i havet typ. Så hundra jävla år är så väldigt lite i jämförelse. Räknade ut att 100 år va 0,046 % av så länge jorden funnits så man lever väldigt kort tid om man ser det i större perspektiv.

Nu ska man inte snöa in sig i detta alltför mycket för man blir galen ju mer man tänker på det jag lovar. Bara att inse att man aldrig kommer kunna greppa det. Vet inte varför jag har fått de här tankarna nu (får det lite titt som tätt) men det är definitivt inte dödsångest eller så. Det eviga dyket kommer komma en dag och det ser jag inga problem med. Det tråkiga är "allt man missar i framtiden" Skulle vara kul och se hur samhället är uppbyggt om 500 år tex.

Det är väldigt kort tid man lever med tanke på hur länge man är död.